Öppnar dörren på glänt....
Imorse är jag vaknade så hade jag en känsla och massor med tankar i skallen... Det var som att min kropp sa till mig att nu är det dags att släppa ut allt...Saker som jag har hållt hemligt för er i cirka 2 1/2 år pga olika orsaker. Jag har inte varit redo att vara ärlig.. mot er, mot många i min omgivning. Det är inte många som vet vad jag gått igenom och jag har inte velat att någon ska veta heller. Det är inte många som vet vad jag går igenom fortfarande dagligen..Jag har försökt något enstaka gång att knåpa ned saker men det har slutat med att jag raderat det till slut, det har inte känts rätt bara.Tiden var inte mogen..
Just nu.. känns det rätt med att vara ärlig. Men det kommer inte i detta inlägg för om 1 timme ska jag vara hos min samtalsterapeut... DET inlägget.. som jag vill skriva och som jag ska försöka att skriva.. kommer... snart. I olika etapper tror jag, för när jag väl sätter mig och blir fokuserad på allt jag vill få ut... Då blir det nog ett väldigt långt inlägg så jag delar nog upp det i flera och det blir nog väldigt jobbigt att skriva det så det kommer rulla många tårar på min kind. Jag känner redan nu hur tårarna försöker leta sig fram under ögonlocken men jag väljer att blinka några extra gånger så dom försvinner. Det kommer jag inte göra nästa gång. Jag är nervös och det pirrar i magen. Nu har jag i alla fall öppnat dörren på glänt.. Det var allt.. För denna gång. Kram...
(nu ska jag bara försöka att trycka på publiceraknappen)
Ibland behöver man vända saker några gånger innan beslut